Anti-antikropp

När jag under mina studier på KTH träffade på folk som forskade på ett eller annat sätt så förstod jag att den mesta arbetet slutar i misslyckanden. När dessa människor då var frustrerade försökte jag peppa dem och säga att det är helt normalt och att vändningen kommer. Nu är jag mitt uppe i detta och jag upplever misslyckanden hela tiden. Varför lyckas jag inte peppa mig själv på samma sätt som jag peppat andra tidigare??

Just nu försöker jag detektera fosforyleringen av proteinet Akt. Något som är väldigt viktigt för det fortsatta projektet. Jag använder då en antikropp som ska vara specifik för fosfo-Akt. Men skiten vägrar fungera! Snart vänder det, snart vänder det, snart vänder det....

Stress

Vissa dagar under exjobbandet är tuffare än andra och idag är en sådan dag. Jag kör två större experiment samtidigt och har en timer på mig med två kanaler rullande konstant. För att inte missa något och få struktur på arbetet gjorde jag upp en tidsplanering med en precision på minutrar. Jag är för tillfället efter med ca. 30 min. Nu måste jag vara i cellabbet om 3 min. Hej.

Samma blogg, nytt innehåll

Förhoppningarna om att jag kommer skriva mer än detta inlägg är små med tanke på hur jag lovat att blogga flitigt vid tidigare "come backs", men försöka duger.

Tanken med denna nystart kommer efter att ha fått ett tips av en god vän (tack Peppe). Idén är att jag ska skriva om hur det går på mitt pågående exjobb, vad som sker på labbet, och annat smått och gott från en "forskare" vardag. Huruvida det är intressant för någon utomstående återstår att se.

För att göra detta behövs en liten sammanfattning om vad projektet handlar om:

I tidigare studier, bl.a inom forskargruppen jag arbetar, har man visat att proteinet SOCS2 (suppressor of cytokine signaling 2) har en roll i tillväxthormonsignalering. Man tror att proteinet inhiberar signaleringen med hjälp av något som kallas "feed back inhibition". Mellan signaleringsvägarna för tillväxthormon och insulin så finns det ett samspel och man tror därför att SOCS2 har en roll även i insulinsignalering. Min uppgift är att undersöka den saken närmare.

Att proteinet har en effekt i kroppen blir tydligt när man tittar på nedanstående bild. I råttan till vänster har genen för SOCS2 slagits ut. Fascinerande!



Källa

Efter regn kommer solsken

Efter en tid av plugg, sjukdom och stress så känns det som att vinden har vänt och att det är min tur nu. Det går helt enkelt bra nu. Egentligen är det ju ganska logiskt och alla fattar utom jag, så klart!

Min tenta har jag fått tillbaka och resultatet fick mig att gå på små moln. Skönt när man får lön för mödan.
Idag har jag kommit igång med träningen med ett entimmarspass innebandy i Årstaskolan. I glädjen över att ha kommit igång tog jag nästan helt slut efter 7 minuter och försökte efter det hjälpa mitt lag med ren vilja. Varje inhopp började med krampkänning i låren och avslutades med lätt yrsel. Det var förmodligen bara nyttigt att få känna på det efter en alltför lång tid av dåligt leverne. Skit ska skit ha som en god vän brukar säga.
I helgen som kommer ska jag till Uppsala och fira min före detta Pragbuddies, Anders, födelsedag. Jag ska också vara med på utbildningen av Allans nya samatalsledare. Jag ska träffa min nya "partner" och berätta lite för gruppen om mina erfarenheter från hösten. Det kan nog bli en bra helg.

På tal om ingenting...

... så är Petter skadad igen. Andersson alltså. Du vet att jag gråter...

Monday comes and Sunday leaves?

Tentan i Molekylär Enzymologi blev så jobbig som jag trodde. Sista dagarna var stressnivån på max och som en reaktion på det blev jag såklart sjuk dagen efter inlämnandet. Jag återhämtade mig hyffsat men fick istället problem med en svullnad på insidan av kinden som nu smärtar onödigt mycke. Jag har varit hos en snäll tandläkare som skrev ut antibiotika till mig så nu sitter jag hemma och knaprar medicin och tycker synd om mig själv.
Nja så värst synd om mig är det ju inte. Igår hade jag en mycket trevlig kväll på Söder. Jag var med och firade Johan som fyllt 25. Det var han värd! I morn åker jag med samma Johan till Nässjö för att fira Joacim som blir lika gammal just idag. Åren går...
Jag minns Joacims 20-års fest väl. Han fick en limegrön t-shirt av mig. Jag hade köpt den till mig själv för dyra pengar på Bobbys i Jönköping men insåg när jag kom hem att min kroppsbyggnad inte var kompatibel men den sortens tröja.

I Bajenland har försäsongen i fotboll dragit igång och ett par nyförvärv har kommit. Bland annat har Hammarby värvat Monday James, en ytterback från Nigeria. Förhoppningsvis kan han skola in sig snabbt i Bajens sätt att spela och lyfta försvarsspelet.
När man just glatt sig åt Monday får man läsa om Sunday.

Jag sällar mig inte till skaran som kastar skit på migrationsverket men undrar ändå om beslutsfattarna i detta land tar Barnkonventionen på allvar. Tydligen inte då man varje år uppenbart bryter mot den.

På tal om ingenting...

...så har min satsning mot VM 2020 stagnerat något men jag manar till lugn bland supportrar och framtida sponsorer. Jag är snart igång igen.

Här och tillbaka

Efter en välbehövd semester från allt bloggande är jag nu tillbaka på banan. Vi får väl se hur länge de håller. Sen jag skrev sist har jag haft en hemtenta i Bioteknologins Etik, firat min födelsedag på Underbara bar samt varit hemma i Småland och härligheten. Jag har varit förkyld och ätit julmat på samma gång och blev besviken över att jag inte gillade maten så mycket som jag brukar. Då var den ändå mycket god men utan fungerande näsa kunde jag inte njuta fullt ut. Jag har även fått besök av tomten som kom med fina klappar och sett på traditionsenlig annandagsbandy.
Jag återvände till Stockholm för att fira in det nya året i Årsta med goda vänner och nu är jag tillbaka i skolhetsen igen med ännu en hemtenta.
Denna gång är det tenta i Molekylär Enzymologi och det kommer förmodligen bli den tuffaste jag någonsin skriver på KTH. Det gäller att använda mycket av det man lärt sig under 4,5 år. Kanske att jag måste åka ner till barerna i Prag för att hämta hem kunskapen som ligger på deras "kvarglömt"hylla.
Samma dag som tentan ska vara inlämnad, den 14:e januari, så börjar jag mina nyra kurser. Jag ska läsa 3 stycken denna perioden och sen har jag kanske bara det lilla exjobbet kvar. Jag ser ljuset...

På tal om ingenting...

...så återgår jag i tankarna till mina naiva gymnasieår och skallar högt "Solidaridad con el pueblo".

Jag kan ju SQRL..

Jag inser nu att saker börjar snurra väldigt fort omkring mig och att jag snart är på väg att lämna det ekorrhjul som varit min verklighet i snart fyra och ett halvt år. Ekorrhjulet rullade förvisso iväg söderut ett slag men likväl snurrade det.
Nu går det fort.
Lite för fort ibland.
Nedförsbacken är knackig och risken är att hjulet blir plockepinn framåt höstkanten. Ska jag behöva färdas i en kall glassbil i fortsättningen?

Jaja, det får gå som det går. Med mitt motto inpräntat i huvet ska det nog gå vägen. Jag borde tatuera in det på insidan (baksidan?) av underarmen. Det får bli en förkortning i så fall.

HADJOMFHA.
DAHHÄSVOJM?

Kanske inte den snyggaste gaddningen man sett men det skulle hjälpa mig i många situationer.

På tal om ingenting...

...så undrar jag om IPRED är ett dåligt skämt. Om inte, så ska jag låsa min dörr och försegla fönsterrutorna - omedelbums!