Efter en tid av plugg, sjukdom och stress så känns det som att vinden har vänt och att det är min tur nu. Det går helt enkelt bra nu. Egentligen är det ju ganska logiskt och alla fattar utom jag, så klart!
Min tenta har jag fått tillbaka och resultatet fick mig att gå på små moln. Skönt när man får lön för mödan.
Idag har jag kommit igång med träningen med ett entimmarspass innebandy i Årstaskolan. I glädjen över att ha kommit igång tog jag nästan helt slut efter 7 minuter och försökte efter det hjälpa mitt lag med ren vilja. Varje inhopp började med krampkänning i låren och avslutades med lätt yrsel. Det var förmodligen bara nyttigt att få känna på det efter en alltför lång tid av dåligt leverne. Skit ska skit ha som en god vän brukar säga.
I helgen som kommer ska jag till Uppsala och fira min före detta Pragbuddies, Anders, födelsedag. Jag ska också vara med på utbildningen av Allans nya samatalsledare. Jag ska träffa min nya "partner" och berätta lite för gruppen om mina erfarenheter från hösten. Det kan nog bli en bra helg.
På tal om ingenting...
... så är Petter skadad igen. Andersson alltså. Du vet att jag gråter...
måndag 2 februari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)